Känslan är mig nästan övermäktig, som ett hål i själen.. en tomhet..vet att det stundvis är hur befriande som helst att inte tänka... ett slags befriande trans, vad annat kan jag göra  än kämpa.. jag vet ju inget annat.. har aldrig gett upp på något, aldrig backat från en bra fight.. längtar efter gymet.. hehe... vid den här tiden på dygnet är det roande att tänka så, men endorfiner gör susen för kropp och själ.. ser fram emot att antingen John blund kommer och gör sin magi och jag kan sluta mina ögon i en befriande sömn eller att timmarna ska gå snabbare så att jag kommer till gymet och kan trötta ut kroppen.. är ledig idag.. trodde jag skulle jobba.. skulle faktiskt ha åkt iväg om inte Lill tittat på mitt schema... börjar känna mig  bättre och bättre men däremellan kommer dessa dalar som även om dom nu kommer allt mer sällan inte kommer med mindre kraft.. ser fram emot dagen då  detta helt försvunnit... hm.. kom befriande sömn.. innan jag blir tokig.